Idag ska jag skriva lite om ett väldigt känsligt ämne. Jag ska skriva lite om bröstcancer.
Igår låg jag och Eric och såg film hela dagen, hela helgen har jag haft ont i mitt högra bröst. Mitt en av filmerna känner jag på mitt bröst och känner en stor knöl. Jag ber Eric känna också bara för att se så jag inte inbillar mig. Han säger med detsamma att jag måste ta kontakt med min läkare för att kolla upp det där. Innan han åker får han mig att lova att jag ska ta kontakt med någon läkare för att kolla upp knölen. Idag har dagen gått och jag har inte tänkt så mycket på knölen jag kände igår. Men ikväll när jag satt mig i soffan kom jag åt bröstet med armen och kände smärtan som kom från knölen. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen i hop om att dom skulle säga att det jag känner i mitt bröst är helt normalt och att det beror på hormoner eller något. Själv har jag intalat mig att det beror på hormoner som är helt normalt att man kan få påslag av i den naturliga menstruationscykeln. Efter att kollat runt på nätet tog jag iallfall tag i saken och ringde. Först lät sköterskan jag pratade med helt normal på rösten och hon sa att man kan få ömma bröst precis dagarna innan mensen, men när jag förklarar om knölen och berättar att jag inte är dagarna innan min mens så får hon en helt annan tom. Hon säger snabbt att jag måste ta kontakt men min vårdcentral direkt imorgon bitti och att hon inte tycker jag ska vänta en dag till utan att jag absolut ska ringa imorgon bitti direkt när telefon tiden öppnar. Jag frågar lite försiktigt om det inte är normalt att få så här i den "period" jag är i min menstruationsscykel. Hon säger då att det inte är normalt och att det inte ska göra ont så som det gör. Hon berättar att smärtan är ett tecken på att knölen är en knöl som inte skall vara där. Så nu sitter man i tankar om vad det kan vara. Är det en körtel som bara fått något normalt fel och som är helt ofarligt eller kan det vara något värre som bröstcancer? Kan man få bröstcancer när man är så här ung? Vad skulle jag göra om det är så att jag har cancer?
Förmodligen är det inget stort fel på mig men mina tankar vandrar såklart iväg ändå man är ju inte mer än mänsklig och blir orolig för vad det kan vara. Jag ska försöka slappna av och jag ska tänka positivt. Förmodligen är det inte det allra värsta man kan tänka sig. Men det får mig ändå att fundera och uppskatta allt jag faktiskt har. Lite rädsla kan vara bra ibland trots att det är jobbigt först.
Ikväll går det på tv3 "Du får mig att känna" en tv-serie i tre delar med kända kvinnliga artister, som visar sitt engagemang i kampen mot bröstcancer. Detta inför den stora rosabandet galan.
Jag har varje år visat mitt stöd genom att köpa årets rosaband eller rosabandets fina almanacka. Just nu får detta större betydelse än tidigare då man själv sitter och funderar över vad som är fel. Jag har ju en hel del erfarenhet av sjukdomen sen tidigare via mitt tidigare arbete och har fått varit med i arbetet i sorgen och smärtan i att få beskedet cancer och bröstcancer.
Alla kvinnor borde kolla sina bröst oftare. Kolla dem då ni står i duschen. Be era män känna på dem. Om du inte vet hur du ska kolla dina bröst på ett bra sätt gå in på www.1177.se . De har en jätte bra beskrivning på hur man skall undersöka sina bröst själv.
Stöd bröstcancer fonden gå in på http://www.brostcancerfonden.se/
Stöd barncancer fonden gå in på http://www.barncancerfonden.se/
Cancerfondens rosa band 2012. Design: Dagmar. |
Jag stödjer med glädje dessa fonder. Jag har skickat in min gåva för att hjälpa till i forskningen mot cancer.
Det finns många bra fonder man kan skicka in gåvor till. Sök på google om det är någon speciell typ av fond du skulle vilja stödja.
Detta halsband bär jag dagligen. Det är BRIS halsband. |
För mer info om Bris gå in på http://www.bris.se/
Det sista jag tänker skriva ikväll är att det förmodligen inte är något större fel på mig men det är alldeles för många kvinnor som drabbas av bröstcancer varje år så man skall inte ta sjukdomen förgivet. Den kan drabba dig, din mamma, din syster, din dotter t.o.m din man eller din son. Glöm inte att män också kan få bröstcancer.
Tack till mina två fina arbetskamrater som mist sina liv till cancern. Tack för att jag fick lära känna er och se vilka otroligt starka kvinnor ni var.
Tack "Farmor" för att du varit så stark och positiv, och tack för att du vann över din livmodercancer så jag fått så många fler år med dig. Tack för att du finns och är en så stor förebild för mig i allt här i livet. Fler människor borde vara så god hjärtade som du är. Du är nog den vänligaste människa jag någonsin fått äran att lära känna.
Nu ska jag ge mig för idag. Hoppas att alla som läser kollar sina bröst ikväll :)
Natti natti/Emma