Mitt namn är Emma Lidén och detta är en liten blogg om mig och mitt liv. Här skriver jag lite nu och då om allt som händer runt omkring mig. Allt från kärlek, hat, barn och små äventyr jag varit ute på.
måndag 10 december 2012
Födelsedag och annat smått och gott
I lördags var vi på Gammlias Julmarknad. Måste säga att det är något alla måste gå på. Det var så sjukt mysigt att gå runt där, får man inte lite julstämning av de då vet jag inte vad man får julstämning av. Efter julmarknaden åkte vi och åt middag på Gandhi. En liten mysig indisk restaurang som ligger vid umeås tågstation. Maten var gudomligt god. Men bäst var nog ändå sällskapet. Efter vi ätit gick vi på bio och såg filmen sinister. Jag som inte riktigt klarar av skräck filmer men ändå älskar dom hade nog lite svårt att sitta still i stolen men jag var definitivt inte ensam om att hoppa till ett par gånger. Bra film med bra handling men att kan vart så rädd berodde nog mest på bioljudet och mörkret. Sen har jag ju lite svårt för filmer som handlar eller delvis handlar om barn, spöken och demoner. Denna film hade alla dom elementen i sig. Satt med fötterna uppe i knät och händerna som täckte öronen för att det inte skulle bli för hemskt. Lite vek är jag nog ändå när jag tänker efter.
Igår vart det bara lugn och vila eftersom jag haft ont i öronen i några veckor. Hade rätt jobbigt på lördagen och bättre var det ju inte direkt på söndagen. Efter många om och men så åkte vi in på primärvårds jouren där det konstaterades att jag har dubbelsidig öroninflammation. Vad säger man? Var man inte ett öron barn när man var liten så kan man ju passa på att ta alla öroninflammationer i vuxen ålder istället. Börjar kännas som en årlig återkommande åkomma. Lite penicillin så kommer det ju bli bättre men de blir till att sova halv sittande ett par nätter tills den värsta värken försvunnit.
Har massor av funderingar på livet just nu. Funderar lite på hur framtiden kommer att se ut och hur jag ska fixa det här med distansförhållande. Har tidigare skrivit att jag saknar vardagslivet som man aldrig kan få när man har förhållande på distans och den känslan blir bara jobbigare och jobbigare. Jag tycker ju om min karl så himla mycket men allt runt gör det så himla jobbigt. Jag kan ju inte flytta som det ser ut nu och det kan inte han heller så hur gör man för att få det att fungera då? Det som känns jobbigast är hur påverkad jag märker att Oliver blir i det här. Oliver fullständigt älskar Eric och han börjar märka då han inte är här. Han söker efter honom han sätter sig på hans sida av sängen klappar på hans kudde och bara gråter när han inte hittar honom i lägenheten. Han går runt runt och ropar och letar honom när vi kommer hem. Det jobbiga blir för mig då jag vet att han inte kommer att komma in genom dörren efter bara en timme eller två. Jag trodde att det skulle lagt sig under veckan då han varit hemma hos sin pappa men det första han gjorde när vi kom hem idag var att han började ropa och söka efter Eric. Det är ju jätte bra att det fungerar så himla bra mellan dom och att dom båda tycker om varandra så mycket men som mamma som ska försöka förklara att den andra vuxna inte kommer komma hem eftersom han bor någon annanstans för en 1,5åring är inte lätt. Hur gör man? Vad ska man säga? Hur får man en 1,5åring att förstå en sån här sak? Det känns ju helt omöjligt att förklara eller få honom att förstå. Hur ska jag fixa distansen då jag tycker att det är så jobbigt? Hur fixar man det här då man känner att man träffat en person man kan se sig dela resten av livet med men känner att det inte kommer fungera om man ska bo 12 mil ifrån varandra. Jag vill ju bygga en framtid, skaffa hus kanske skaffa ett syskon till oliver, gifta mig nångång iframtiden. Jag vill verkligen ha det där svenssonlivet men villa volvo och vovve. Men hur ska man kunna ha det då man har 12mil mellan varandra? Ja de är mycket som snurrar i mitt huvud nu.
Tips på hur man klarar av sånt här uppskattas. Kommentera med tips och råd.
Natti natti // Emma
onsdag 5 december 2012
funderingar funderingar
Har inte skrivit på länge nu igen men jag har haft fullt upp med jobb, hem och allt annat så jag helt enkelt inte alls haft tid att skriva. Just nu sitter jag hemma själv i soffan och fungerar över livet. Funderar över hur framtiden kommer se ut. Vad meningen med livet är. Absolut inte på något deppigt sätt utan på ett positivt sätt:)
Funderar på vad man ska hitta på för något roligt med oliver i sommar. Kanske borde åka iväg på en riktig semester och njuta av livet lite. Jag jobbar ju så extremt mycket nu förtid och har honom bara varannan vecka så något skoj måste vi hitta på snart. Kanske borde ta ut lite ledighet och spendera den med honom så han får lite mer mamma tid. Har ju massor av föräldraledighet dagar kvar att ta ut så det är ju värt att tänka lite på det.
Nä gå och lägga sig så man orkar upp imorgon vore nog bra. Ska skriva något roligare snart har massor av skoj att berätta.